davidandjosefine.blogg.se

Hallå!
Nu har vi kommit till cairns! Har tagit in på en camping 3 km utifrån city och sitter nu och listar upp allt vad vi har för grejer i bilen.
Vi har även kört bilen i en sånhär automatisk biltvätt idag så nu äger vi en vit bil igen istället för en näst intill svart!

Det börjar liksom börja dra ihop sig för att få biljäkeln såld nu. Jag har skrivit ett "kvitto" på bilen och David har ordnat fram bilder till annonsen. Nu sitter vi som sagt och går igenom vad det är för grejer som följer med bilen vid köp. Men det är drygt, dels för att det är så mycket saker vilket leder till att man måste prioritera vilket som ska vara med i annonsen. Egentligen är väl inte det det viktigaste, de flesta kollar väl först och främst på bilen i sig och information om den så att säga. Men vi vill göra världens bästa första intryck så att folk vill köpa våran bil, nu när det är lågsäsong så är det viktigt att sticka ut en liten extra bit.

Sen i morgon ska vi ta oss in mitt i smeten och gå till en "kontorsaffär" för att skriva ut kvittot och ägarbytespapper. David ska göra en kopia på sitt pass dessutom som han sen ska skicka in ihop med ägarbytet (det va så dom gjorde som vi köpte bilen av).
Men det blir nog senare idag redan som annonsen hamnar på gumtree (Australiens blocket.se)! Så ni får hålla alla tummar för oss och bilen. Vi vill verkligen bara bli av med den nu så vi har tänkt att gå ner lite i pris, det kommer förhoppningsvis göra den ännu ett snäpp mer attraktiv.
David har kämpat och grejat och gjort allt han kan med bilen för att den ska gå som förut igen, men längre än såhär kommer vi inte. Bilen startar ju i alla fall, bara man använder choken (?) och låter den få lite tid på sig. Sen rullar den ju fint liksom. Jag kan ingenting om sånt här så jag ska inte skriva för mycket om det(jag.hatar.teknik)! Men det här är väl det jag förstått hittills.

Så som sagt, idag åker bilen ut på annons. Håll alla tummar och tår för nu vill jag hem till alla jag saknar så himla mycket!!!
/Josefine

Häjhäj.
nu är klockan halv 8, jag har varit vaken sen strax efter 6 och kollat på soluppgången genom bilrutan till ljudet av vågorna på stranden.
Det är så himla underbart att vara ute på kusten igen! Igår hade jag till och med lite ångest över att vi faktiskt är påväg att åka ifrån det här nu. Precis när vi börjar känna igen oss efter vägen igen (åker ju norrut på samma väg nu som vi började redan med att åka söderut på), det är liksom lite hemma-feeling om dagarna nu. Vi har åkt förbi gräsplättar, grusvägar och rastplatser tex där vi sagt "åh kommer du ihåg att vi stannade och tog kort här? Kommer du ihåg att det va här vi bråkade som fan? Här körde vi fel! Här har vi sovit" osv osv. Det känns verkligen helt galet att vi känner igen oss igen i ett land som är så stort som hela Europa, där vi fått nya intryck och sett nya platser varenda dag i flera månader. Men det känns bra.
Cairns kommer bli perfekt att avsluta i. Staden där vi började och staden där vi kommer sluta vår resa! Så länge bilen orkar ta oss dit så...

Ska till en skrit till idag (minst) och leta bildelar. Men först tror jag vi ska köra på lite strandhäng ;) helt underbara stränder här i mission beach!
Vi var ute och gick igår på stranden men vi kom inte längre än kaaanske en kilometer innan jag inte kunde gå längre för jag hade ingen mer plats att hålla alla snäckor jag hittade, så seriös snäcksamlarförmåga som jag tydligen utvecklat här nere, haha... Halvvägs tillbaks till bilen märkte David att han tappat sin fickkniv (som han älskar såklart), det började redan bli absolut kolsvart så vi fick springa till bilen och hämta ficklampor och gå runt som två tomtar där på stranden och leta. Men vi hittade på den ganska fort!
Har läst att det ska va bra snorkling här från stranden så vi får väl se om vi provar oss på det eller om vattnet är för "kallt"! Ja, jag är en badkruka.

Nu ska jag lägga mig och läsa tills David är redo att vakna, vilket säkert kommer dröja en 2-2,5 timme!
Håll tummarna för oss på skroten idag!
/Josefine

Idag ar vi åkt dryga 50 mil rakt av! Ingen täckning efter hela vägen men precis innan solen gick ner så kom vi fram till första staden, Coober Pedy. Det här är en gruvstad eller vad man kallar det så överallt gräver dom efter opaler, och vissa hus och hostel osv ligger i grottor under marken för att det blir för varmt ovan jord på somrarna. Så sjukt!
I morrn ska vi kolla om det finns nåt tufft museum och leta på nåt underjordshus vi kan gå in i! Eller nåt. Vi ska spana runt lite om vi kan hitta nå häftigt i alla fall!
Sen börjar vi på att beta av lite mil igen, nästa stopp är uluru/ayers rock som ligger 55 mil bort. Kommer kanske inte hela vägen i morrn då, men det är dit vi ska härnäst i alla fall.

Har sett massa kadaver efter kossor och får som folk kört på längs vägen idag eftersom alla bönder har sina "stations" här med alla sina miljoner boskap. Så hemskt att se, massor med skelett ligger det överallt också. Dom sätter ju liksom inte upp nå staket för djurena utan vi åker ju tvärs igenom hage efter hage kan man väl säga.
Har sett levande kor och får också såklart! Och emusar (?), emu-fåglar alltså. Men inga dingos än så länge :( fan för dom om dom inte visar sig!

Nu ska vi äta baguette i bilen och kolla på lite film sen. I morrn har vi ingen mottagning antagligen! Buhu.
/Josefine

Trååååkvädeeeer. Det som va så himla sommrigt igår!
Vaknade 7 av att massa klumpiga lastbilar eller nåt körde omkring utanför bilen (vi står ändå i en park/fotbollsplan) och sen började det regna så det va omöjligt att somna om. Låter som nån står och kastar grus på bilen ungefär, fattar inte hur David kan sova vidare!
Igår kom vi ifatt sommarn igen, låg med dörrn öppen hela eftermiddan och till och med inatt när vi skulle göra oss i ordning och sova. Mygg fick vi till och med! Inte i bilen som tur är men dom finns här utanför i alla fall.

Allt går så fort nu, senaste två dagarna har vi kört nästan 60 mil, och naturen har verkligen hunnit förändras! Det är ännu mer torrt ute nu (förutom NU då när det regnar..), och inte alls samma sorters träd och buskar. Myyycket mer barr, och palmer konstigt nog haha!
Idag ska vi köra dom sista 8 milen till port Augusta, stanna där inatt och senan i övermorron åka ut på mottagningslösa stuart highway som ska ta oss hela vägen till uluru, Alice springs och Darwin. Om vi nu fortsätter åka upp åt Darwin eller om vi åker ut till östkusten och älskade cairns igen återstår att se. Vi bestämmer oss väl när vi kommit fram till Alice. Jag vill gärna till Darwin men jag kan inte säga riktigt varför haha. Det är inte säkert att den stan är alls som jag tänkt mig, men jag känner bara att det skulle vara kul att ha varit där. Jag vet inte riktigt vad man gör där uppe heller, men det finns nog mycket turisttjafs att underhålla sig med!
Vi har ju pratat om att det är där vi ska söka jobb osv, men eftersom varken bönder eller speciellt många fruktfarmer har säsong nu så kan det bli klurigt att få tag i nåt. Det är ju mest själva erfarenheten man vill åt, prova på osv. Så det är väl inte hela världen om vi kommer hem lite tidigare heller! Så mycket hemlängtan som vi har nu ändå så blir inte det nåt problem.

Slänger upp en bild på en liten pungråtta som vi stötte på i en trädgård i mount gambier, vi matade den med russin och fick klappa på den till och med (var väl van vid folk antar jag).
Nu ska jag prova väcka David för jag vill ha fruuuullllllleeee!

PUSSHEJ
/Josefine

Idag har varit en dag lite tyngre än andra dagar.

Vaknade med dåligt väder som hållit i sig med mulet och regn till och från hela dagen. Men vi fortsatte ändå köra på great ocean road (vad skulle vi annars gjort..) ivriga att komma till twelve apostels osv.
Kom fram, såg det vi ville se. Åkte lite vidare kom fram till en strand bland annat där jag hittade en liten liten pingvin som blivit uppspolad av det helt jävla galna vågorna. Stackarn va hela matt och kunde inte ställa sig upp ens. Så jag tog upp den och David lyckades hitta numret till SOS animals, han fick springa iväg en rätt bra bit upp bland kullarna för att få mottagning och undertiden han kämpade med det så satt jag i sanden, nerskiten av pingvinbajs, och kämpade för att hålla lilla pyret varm. Han va så liten och såg så skör ut, full med sand. Hade honom liggandes på mage mot mina lår samtidigt som jag böjde mig framåt för att han skulle hålla sig varm mellan mina lår och mage medans jag höll för jackan så gott jag kunde. Jag lyckades pilla bort sanden han hade i näbben och kolla så att han inte hade nåt i halsen. Han hade varit helt lugn och stilla hela tiden, bara legat och blinkat långsamt med ögonen under tiden David va borta. Men så helt plötsligt får han världens muskelryckningar eller nåt, slår med dom små armarna och böjer bak huvudet så att det låg jämnsmed ryggen på honom. Sen var det alldeles som att luften bara gick ur honom och han dog i mina armar...
Precis efter det kom David tillbaka och hade pratat med hjälpen i telefon.
Vi gjorde allt vi kunde men det räckte inte den här gången. Sånt här skär verkligen i mitt hjärta, så svag för djur som jag är.

Dom sa i telefonen när dom ringde upp ett tag senare att dom har inga "patruller" lediga förrän om flera timmar, och att den hade troligtvis inte klarat sig ändå. Pingviner som blir uppspolade är såklart helt slut, alldeles matta och vanligtvis väldigt hungriga. Vi vet ju inte heller hur länge den legat där, men ändå känner man sig otillräcklig.
Han fick i alla fall en fin begravning, lilla pyret. Det var det vi kände att vi kunde göra för honom.
Naturen är så förbannat hemsk ibland.