RIP
Idag har varit en dag lite tyngre än andra dagar.
Vaknade med dåligt väder som hållit i sig med mulet och regn till och från hela dagen. Men vi fortsatte ändå köra på great ocean road (vad skulle vi annars gjort..) ivriga att komma till twelve apostels osv.
Kom fram, såg det vi ville se. Åkte lite vidare kom fram till en strand bland annat där jag hittade en liten liten pingvin som blivit uppspolad av det helt jävla galna vågorna. Stackarn va hela matt och kunde inte ställa sig upp ens. Så jag tog upp den och David lyckades hitta numret till SOS animals, han fick springa iväg en rätt bra bit upp bland kullarna för att få mottagning och undertiden han kämpade med det så satt jag i sanden, nerskiten av pingvinbajs, och kämpade för att hålla lilla pyret varm. Han va så liten och såg så skör ut, full med sand. Hade honom liggandes på mage mot mina lår samtidigt som jag böjde mig framåt för att han skulle hålla sig varm mellan mina lår och mage medans jag höll för jackan så gott jag kunde. Jag lyckades pilla bort sanden han hade i näbben och kolla så att han inte hade nåt i halsen. Han hade varit helt lugn och stilla hela tiden, bara legat och blinkat långsamt med ögonen under tiden David va borta. Men så helt plötsligt får han världens muskelryckningar eller nåt, slår med dom små armarna och böjer bak huvudet så att det låg jämnsmed ryggen på honom. Sen var det alldeles som att luften bara gick ur honom och han dog i mina armar...
Precis efter det kom David tillbaka och hade pratat med hjälpen i telefon.
Vi gjorde allt vi kunde men det räckte inte den här gången. Sånt här skär verkligen i mitt hjärta, så svag för djur som jag är.
Dom sa i telefonen när dom ringde upp ett tag senare att dom har inga "patruller" lediga förrän om flera timmar, och att den hade troligtvis inte klarat sig ändå. Pingviner som blir uppspolade är såklart helt slut, alldeles matta och vanligtvis väldigt hungriga. Vi vet ju inte heller hur länge den legat där, men ändå känner man sig otillräcklig.
Han fick i alla fall en fin begravning, lilla pyret. Det var det vi kände att vi kunde göra för honom.
Naturen är så förbannat hemsk ibland.
Snyft, detta var ert första sorgliga inlägg. Samtidigt, vilken fantastisk upplevelse! Hur många har varit med om nåt sånt? Knappast någon i Sverige. Säkert något ni kommer att minnas jämt. Att det var en stark upplevelse som gjorde ont på er båda förstår jag verkligen. Men värst för dig som höll den lilla pingvinen i famnen. Ni skriver båda så bra och vi är tacksamma att vi får följa er på resan. Take care!
Men åhhhh, tårarna rinner ner för mina kinder....så blödig som jag är...tänk va Goa ni är!