Just nu sitter vi på Pekings flygplats. Det är rätt tufft att resa så länge, första sträckan till Sydney gick förvånansvärt lätt. De hade ipads till alla ombord, fulla med filmer och serier av bra kvalité. räddade oss! Väl i Sydney fick vi vänta i 4 timmar på att få åka tillbaka damma sträcka vidare till Peking där vi nu är. med andra ord åkte vi 2x3 timmar helt I onödan, men det är bara att rätta sig efter flygbolagen. den 12 timmar långa flygresan mellan sydney och Peking var jobbigare. standarden på allt var lägre, vi hade varsin media dator/tv men det var dålig bild, textat på kinesiska, trasiga fjärkontroller osv så det var inte alls samma positiva upplevelse som första sträckan. Jag hade även problem de sista 4 timmarna med illamående/yrsel och var nära att svimma ett par gånger. En kombination av dålig mat, ingen sömn och lån tid av att bara sitta still i deras löjligt trånga stolar.
i Peking blir vi 8 timmar ocj hälften är just nu avklarade. Vi hade problem med lite allt möjligt väl inne på flygplatsen. Kineserna är rätt kassa på engelska så så det blir en del teckenspråk. Tyvärr. Fastnade i en kaotisk säkerhetskontroll, fick skanna om saker 4-5 gånger, och iochmed dem gärna inte vill prata kinesiska blir det så frustrerande. Väl inne på flygplatsen efter säkerhetskonyrollerna letar vi efter mat att äta men det är dåligt, inga McDonalds, Burger king, subways osv, och inte heller finns det ATMs på flygplatsen fick jag förklarat, så det hela känns så löjligt. Vi lyckades iallafall få tag på en frukost med lite bröd juice och ägg, de hade en riktigt smart meny som hjälpte oss/dem att förstå varandra. Ett vanligt A4 med engelsk översatt, med rutor, så allt vi behövde göra var att kryssa i vad vi önska. De hade 2 menyer A och B så det gjorde valet lätt.
ytterliggare ett problem som dök upp var att vårat telefoniperatör inte tycks funka utanför Australien, vilket jag var helt säker på skulle funka. Tacka optus för det, strulat hela vår resa med precis allt!! Lyckades till slut iallafall komma in på deras wlan så jag kan lägga upp detta inlägg, samt tala om för dem där hemma när jag landar på Arlanda, vilket jag kom på att jag glömt haha.
Spännande resa dock! ingen av oss har sovit speciellt många minuter så har vi tur kanske vi lyckas sova bort resan från Peking-Sverige för nu börjar jag bli ganska trött!
Det är väldigt fint och prydligt på pekings flygplats. väggar golv rutor osv, allt är så rent så jag skulle tordas laga mat direkt på ytorna! Kliniskt. Lite vad vi är/har varit ovana vid.
/david
Återigen har det blivit dags att packa fö en lång resa. Det känns inte länge sedan jag satt hemma och packa flera timmar innan avresan hit till vårat stora äventyr. När vi bar av ensamma på gaten mot vårat plan. Känslorna som var så svåra att beskriva. Vi har tagit oss långt och kämpat mot alla möjliga svårigheter under vår tid här i australien. Vi har sovit på berg, ätit frukost på stränder, gett en liten pingvin en fin begravning, sett otroliga vattenfall, tagit oss igenom hundratalls mil av vildmark, överlevt kyla, överlevt värme men nu är det helt plötsligt dags att åka hem. Både sorligt men skönt. vi har fått se så mycket men samtiigt fått stå ut med så mycket jobbigt. Att leva på de sätt som vi har gjort har tärt på krafterna, mer än jag någon kunnat föreställa, men det är tack vare det vi har fått möjligheten att se så pass mycket som vi faktiskt har gjort. Hade vi rest på ett bekvämmare sätt hade vi troligtvis inte vart med om ens en bråkdel av alla äventyr. Det vart inget jobb för våran del, något som jag kanske ångrar en aning, men idag, här och nu hade jag nog inte orkat med så mycket längre tid här nere. Vi har sett det vi kom ner för att se, och mer därtill, så nu lockar svenska sommaren hemma väldigt mycket att få njuta lite av sverige innan vi åter går in i det kalla gråa. Som sagt, vi har nu packat det mesta, och det återstår bara en natt på vårat älskade hostel Tropic Days, som var platsen där vi startade vårat äventyr, platsen där vi köpte vår kära paulie, och platsen där vi nu ska avsluta vår resa på. Jag ser fram emot att om en tid in i framtiden återvända till Cairns, för denna stad, och detta hostel har vart en så betydande stor del av vad jag kommer tänka tillbaka till. Alla gånger som vi traskat fram och tillbaka längs stadens gator in till centrum för att gå i alla tusen olika souverniraffärer som säljer precis samma saker allehop, men endå, måste man bara gå in i varenda en, varje dag. Det känns en aning sorligt att behöva åka hem.
Våran sista dag i Australien är nu slut, vi spenderade den ute på barriärrevet där vi snorkla och simma med fiskar. Det vart inga bilder för min del då luckan till batteriet på kameran gick upp under vattnet och den dog på fläcken, vi hade extrem hård vind så halva besättningen på båten låg och spydde!
Denna resa jag har gjort med min Josefine har verkligen skapat minnen för livet!
Hallåååå.
Nu har vi packat våra stora väskor första gången, kommer antagligen bli att vi packar om 30 gånger innan vi åker på fredag, men ändå. Det börjar ta form nu i alla fall!
Känns riktigt konstigt att vi ska åka i övermorron. Det har gått så fort, för fort! Jag längtar ju som sagt jättemycket hem efter alla, men inte trodde jag att 5 månader kunde gå såhär fort!
Jag känner att jag börjar få mer och mer ångest över att australienresan verkligen är slut. Jag vill inte att den ska va slut, jag vill se allt en gång till! Uppleva allt en extra gång. Det känns som att man bara drömt allting, eftersom vi är på precis samma ställe nu som när vi började resan.
Men det är så otroligt skönt att allt har gått så bra ändå. Jag menar, det är mycket som har kunnat gå åt helvete, men vi har klarat oss helskinnade ur allting! Till och med motorstopp mitt ute i outbacken där det inte finns nå folk. Det är väl allas mardröm!
Sista trippen ut på revet i morgon, vi får hoppas att det också går bra! Jag menar, vi kan ju bli uppätna eller nåt.. PEPPAR PEPPAR!
Hade i alla fall världens roligaste kväll igår, vi satt uppe halva natten med 3 britter, en tysk och en Schweizare och körde drickspel med en kortlek. Länge sen jag hade så kul! Snodde med mig reglerna hem till ett av spelen så nu blir det tufft att festa med mig hädanefter ;)
Folket här kommer man ju sakna skapligt mycket också, sitta och dricka goon (svinbilligt boxvin som orsakar brutal huvudvärk dagen efter) och prata om vad man sett och gjort i Australien hittills. Längtar så mycket efter att få komma hem och visa alla bilder! Det är så otroligt mycket att berätta om dessutom! Ska bli kul, men det gör det inte mindre ledsamt att lämna Aussie. Tyvärr.
Nu ska jag lyssna på gammal musik och tjocka godis!
Häjdå!
/Josefine
Hejhejhejhejhej,
Nu är det inte långt kvar. 4 heldagar kvar i Australien, inte mer. På fredag tar vi ett flyg mitt på dan till Sydney och sen vidare till Peking för att sen landa på Arlanda på lördag kväll (svensk tid). Det känns så sjukt. Sjukt bra och sjukt sorgligt på en och samma gång! Jag tycker det kommer bli underbart att komma hem till alla nära och kära och djuren och allt! Men det betyder å andra sidan att det här äventyret är absolut slut, vilket gör mig lite sorgsen.
Men jag kan säga att det är absolut inte sista gången jag sätter min fot på australiensk mark, definitivt inte! Hit ska jag igen!
Idag har vi också haft sol, och enligt vädret på tv ska det fortsätta hela nästa vecka, yaaaay! Så vi passade på att boka en tripp ut till barriärrevet på torsdag! Enda dagen då våran båt var ledig, så vi lär kasta grejer, packa, väga, packa igen osv osv, allt på onsdag. Eftersom vi kommer vara borta hela dagen på torsdag och kommer helt klart vara tvärtrötta när vi väl kommer tillbaks till tropic.
Hoppas hur som helst på sköldisar! Och hoppas verkligen att solen tar lite mindre den här gången.. Har inget emot att bli nyansen mindre kritvit än en Alvedon, men jag går helst inte lika långt som sist och blir identisk med en kokt kräftjävel.
Snart är vi hemma igen, get ready folks!
/Josefine
För första gången på två veckor verkar det som en vändning, inget regn på hela dagen, tvärtom, sol och blå himmel hela hela dagen! Så skönt det varit, vi har varit ute hela dagen. På förmiddagen gick vi ner till stan för att gå på liten marknad och sen har vi bara legat i hängmattorna och druckit läsk i solen. Hoppas på fortsättning, i så fall blir det eventuellt en trip ut till reven!
/david
Just ni är jag så less på detta, vi har sån otur med precis allting. Sen vi sålde bilen har det regnat varje dag, VARJE dag så vi kan inte göra så mycket mer än att sitta på våran rum och vänta på att det ska bli kväll. Det är korta regnskurar fast hela dagen, 10 minuter regn = allt blir blött, bänkar, hängmattor ute i trädgården osv. Sen är det uppehåll 30 min så saker börja torka, om man då går ut så kommer det snart en ny skur som blöter ner allting igen. Så det är knappt värt att gå ut överhuvudtaget längre.
Vårat internet som vi har på hostlet är så fruktansvärt dåligt, det är långsamt och har en pingtid som gör att man vill rycka av sig håret. Tex för er som vet vad spotify eller youtube är, så är det bara att glömma för internett är för låmngsamt. Och ska man försöka ringa hem via ex skype så funkar det en gång av tio, ofta med flera sekunders fördröjning, vilket gör det omöjligt att föra ett samtal. Vårat teleabbonemang som vi betalar för att använda funkar inte här i Cairns för en mast har gått sönder, så till och från helt random så funkar varken att ringa, smsa eller använda datatrafiken. Jag brukar säga som så att det är okej att skiten inte funkar om det verkligen inte gör det. Kanske låter likte konstigt men det jag menar är helt enkelt; Om ex vårat hostel har ett internett som knappt funkar så kan dom låta bli att erbjuda det då det näst intill är värdelöst, istället för att ens erbjuda det och så funkar det bara IBLAND! Samma sak med våran teleoperatör vars mast är sönder, Stäng av all jävla trafik så det är helt omöjligt att ringa smsa osv tills det är fixat istället för att låta det funka IBLAND! Att telefonin magiskt slutar funka precis när man måste skicka det där superviktiga smset till josefine som är i affären och handlar men det funkar inte, för att sedan 5 minuter senare börja funka igen lagom tills hon kommit ur affären och det är försent, ja det gör en så förbannad att det hade varit bättre att kort säga "kära kunder med vårat telefoni, vi stänger av all trafik under en tid för att vi kan inte leverera en stabil uppkoppling" vore bättre för då får man inga falska förhoppningar.
Dom som känner mig vet säkert hur jag är; ta TV ifrån mig och ta dushen ifrån mig, ni kan tillochmed ta toaletten ifrån mej så man får gå ute i det vilda men rör fanimej inte mitt internet, så är det. Jag är riktigt sur idag, för att vara instängd på ett rum för att det knappt är möjligt att gå ut, och ha två internetkällor men ingen som funkar retar mej så otroligt mycket.
Detta skulle vara våran sista semestertid då vi bara skulle ha det bra och njuta men vi är fortfaranda instängda som vi varit senaste 4 måanaderna!
Nåväl man ska väl ha sånna här stunder i livet också,vad säger man, efter regn kommer solsken? Kommer bli en hemsk torka isånnafall med tanke på allt regn som kommit hittils senaste 10 dagarna
//david
Det var ett tag sen jag skrev något på bloggen nu, det har vart så mycket hela tiden så har inte haft någon lust att uppdatera! En mast har gått sönder i Cairns dessutom så vi har endast internet på hostlet vilket gör det lite besvärligt dessutom. Iallafall så har vi nu efter mycket besvär fått bilen såld, tror josefine har skrivit om det tidigare. Det var väldigt massa strul tills vi väl fick den såld så det är otroligt skönt. Nu bor vi på hostel igen iallafall och det är så lyxigt med alla bekvämligheter, vi har full tillgång till ström, vi har toaletter och duschar och tillochmed ett eget kylskåp. Det är välidgt skönt att sova i en riktig säng dessutom, madrasse vi hade i bilen var inte många centimeter tjock.
Vi gör inte så mycket om dagarna, vi tar det mest lugnt. Gör sånna saker vi inte kunnat göra så mycket förut, surfar runt på internet på datorerna! Som jag längtat. Vi har även ätit ute en del, så vi kommer ifrån pastan och tonfisken, vilket är underbart då jag får kväljningar av att ens tänka på tonfisk idag numera. Igår hade hostlet vi bor på en grill kvällsbuffe med kängru, krokodil, EMU, fisk och olika sallader. Det slog vi till på och åt såklart. Dessutom har hostlet pizzakväll varje torsdag som vi dessutom villigt skrev upp oss på. Långt ifrån svensk pizza dock med tusen gånger bättre än pasta. Vi besökte även ett svenskt cafe här om dagen där de va svenskar som jobba och serverade kaffe och bulle och andra svenska varor såsom smärgåstårta, OLW chips, knäckebröd, maraboue osv. Men det är såklart svindyrt så vi håller oss tills vi kommer hem att unna oss allt sådant.
Tanken är att vi ska boka en resa ut till revet en sista gång men vi har haft sån otur med vädret sen vi sålde bilen, det regnar och blåser varje dag och är ganska kyligt ute, så vi lugnar oss med det. Det är lite därför vi inte gör så mycket om dagarna, så det är lite tråkigt. Det märks väldigt bra att det är vinter, även om det är ett tropiskt klimat där vi nu är i Cairns, det är inte alls lika fuktig luft och kvällarna är inte lika sköna. Men det är betydligt skönare här än när vi var i södra delarna av Australien med nästan noll-gradigt om nätterna. Av just detta så är det svårt att få platser på hostel då det är tokmycket folk här i Cairns, av skälet att det är för kallt någon annanstans att vara för turisterna. Vi hade svårt i början att förstå varför alla turister kommer nu, mitt i vintern, men det är alltså av anledningen att ingen vill vara nere i sydney mellbourne osv så det kommer istället hit. Och det låter troligt, det var precis så josefine och jag tänkte när vi var i de södra kalla delarna för någon månad sen. På grund av det är så mycket folk här just nu så har vi fått flytta runt på hostlet en del. Första natten fick vi sova på soffan tex för det fanns inte en enda sängplats ledig. Sen dess får vi bo 3-4 nätter i varje rum för att sedan flytta till något annat rum då alla rum är förbokade korsochtvär och kan inte bokas alla nätter i ett sträck. Lite fult förklarat men så är det. Så idag har vi nu för 3 nätter frammåt ett eget 3 bäddsrum med tv och kyl för oss själva, och därefter har vi ett eget budgetrum för oss själva tills de är dags att åka hem. Vilket är otroligt skönt, nu kan man slappna av utan att behöva oroa sig vart man kan sova/parkera varje natt som vi gjort senaste 4 månaderna.
//david
Som rubriken lyder har vi lyckats sälja våran bil nu.
Allt gick smidigt och jättebra, men Gud vad konstigt det känns!
När vi GICK ifrån McDonaldsparkeringen där vi parkerat utan bilnycklar och utan planer på att komma tillbaka kändes det som att vi gjort nåt jättefel och att det bar helt tomt. Jag menar, den där bilen har varit vårat ALLT dom senaste 4 månaderna. Allt vi ägt här nere, vårt hem och våran trygghet liksom. Man kan nog jämföra känslan med om ni skulle sälja ert boende hemma, flytta ut och sen inte ha nåt nytt eget ställe att flytta in på. Jättekonstigt är det!
Men det är ju till det bättre, vi fick ihop pengar till flygbiljetter i alla fall så det ska vi försöka boka senare idag! Kommer troligtvis vara hemma innan juli tagit slut!
Så det var det, nu har ni koll på läget! Här är klockan 5 på morgonen och jag kan inte sova. Så typiskt mig, fattar inte varför jag blivit så extremt morgonpigg! Senaste 1-2 månaderna har jag inte vaknar efter kl 7 en enda gång tror jag. Drygt.
Hur som haver, nu har vi internet till datorerna igen så om nu har tur får ni se lite bilder snart! Annars kanske vi låter er hållas tills vi kommer hem, det är ju inte så långt kvar nu ändå så ;)
/Josefine
Tjeeeenare.
Jag har precis vaknat, klibbig av svett och halvt kvävd av syrebristen i bilen. Inatt har vi förhoppningsvis sovit vår sista natt i våran backpackervan! Om allt går i lås idag, jag vågar inte ta ut för mycket i förtid..
I förrgår visade vi bilen för en kille som jag inte förstod ens 80% av vad han sa under dom ca 15-20 minuterna vi träffades. När han satt och pratade och förklarade, ställde frågor och började diskutera pris (om jag gissar rätt) så stod jag där som en fågelholk och bad till Gud att David lyckats förstå tillräckligt för att kunna fatta sammanhanget av vad fan han stod och kacklade om. Jag har aldrig känd mig så lost! Eller jo, det har jag visste. När man pratar med folk här nere som har bruuuutalt bred australiensk dialekt skulle man lika gärna kunna stå och försöka kommunicera med en marsmänniska. Det är inte förrän dom börjar använda teckenspråk som man kan få en hänt av vad dom snackar om!
Men hur som helst, han vi i alla fall intresserad av att köpa bilen för lite mindre än vi va beredda på, så vi ville ha natten på oss att diskutera, vilket vi fick. Så igår morse ringde vi upp och sa att vi går med på deras bud. Det är bara ett par tusen styck som vi går miste om vilket egentligen är skitpengar med tanke på hur jäkla mycket vi sparat på att bo såhär.
Vi Bestämde att vi ska träffas idag kl 7 ikväll på McDonalds och "utföra utbytet". Hoppas vi förstått varandra rätt osv så att dom verkligen har alla pengar med sig! Annars blir vi sura eftersom vi redan bokat 5 nätters boende på vårat älskade tropic days, från och med inatt.
Så nu idag då, jag ska vänta några timmar på att David vaknar sen äre dags att börja flytta ur bilen! Försöka packa ner allt skit man bunkrat upp med de senaste 4 (?) månaderna i den enorma men samtidigt pyttelilla backpackerryggsäcken från helvetet man hade med sig ner. Jag kommer få slänga så mycket kläder, jag känner det på mig!!! Ledsen....
Meeeenne det kan det ju vara värt, snart är vi hemma igen!
Kanske blir att boka flygbiljett ikväll eller i morgon redan, jag hoppas på det ;)
/Josefine
Idag har vi våran tredje visning av bilen. Vi har haft sån otur tidigare med struligt folk, det är inte det att de tidigare visningarna av bilen har sagt att dem inte är intresserade, snarare att dem inte kan bestämma sig.
Första paret som ringde på bilen ville att vi skulle visa den på en gång. Problemet var att dem befann sig i staden bredvid. Men sagt och gjort, vi gick till bilen och skulle börja köra när hon ringer igen och ber om vi kan visa den imorgon istället, visst svarar vi. Vi åker därefter till staden där vi ska ses morgonen därpå pch väntar. I flera timmar sitter vi bara och väntar, tillslut skriver vi och talat om att vi faktiskt är
På plats och det bara är att skriva när de vill ses. En stund senare får vi ett sms där de säger att de inte är intresserade längre.
Par nummer två visar vi faktiskt bilen ocj de är väldigt intresserade. De ska tänka på de säger dom, ett par dagar senare skriver dom att dom är intresserade av bilen men undrar om vi kan tänka oss gå ner i pris. "Visst" tänker vi och skriver att vi kan tänka oss gå ner 200 dollar. Då slutar dom svara. 24 timmar senare skriver vi till dom igen för att vara säkra på att dom fått vårat meddelande, och får då tillsvar; att dem har haft fullt upp med att leta jobb så de har inte haft tid. VARFÖR I HEL*VETE SKRIVER DOM DÅ ATT DE ÄR INTRESSERADE OCH VILL PRUTA NÄR DE INTE ENS HAR TID!
Så där har vi stadiet på par nummer 2.
Par nummer 3 var från Finland. Döm verkade smått intresserade också men skulle höra av sig om ett par dagar, då de skulle kolla på många bilar.
Vi har inte hört något sen dess.
Och så idag, de ringde ett par killar sent igår kväll och ville titta på bilen, så vi ska snart åka in till cairns för att visa upp den en tredje par. Vi får se hur pass intresserade dem är.
Så, det är egentligen inte de att folk är ointresserade, hittills har minst ett par hört av sig varje dag för att få se på bilen, de är bara det att allt verkar falla mellan fingrarna på dem. Och det är det som gör det så jobbigt för Josefine och mej, vi kan bara vänta.
Vi lever nu utanför cairns i kringtrakterna för att spara pengar, istället för att bo på camping i cairns. Så varje gång vi ska visa bilen måste vi in och böka runt i staden osv.
Inatt däremot, om vi inte får bilen såld idag heller ska vi överväga en natts camping mest för att få duscha, då vi börjar bli riktigt äckliga. Man påminner lite om en sotare upptäckte jag då jag fick tillgång till en spegel här imorse haha.
//david
PS.
vi har nu visat bilen för 2 grabbar, dom var riktigt intresserade, men dom gav ett riktigt fult skambud så vi tackade nej. Dom sa dock flera gånger att vi skulle ringa när vi ändrat oss, så sugna det var dom. Men aldrig. redan oprutat är våran bil även av de finare i våran prisklass. Nu ska vi iallafall ta in på camping och duscha!
Häj häj!
Nu ligger vi i sängen, i bilen, och käkar karameller! Såna äkta som liksom bara är gjorda av socker, hehe.
Bilen har legat ute på annons ett par dagar nu och vi har haft ett par visningar på den. Dock inga som bestämt sig ännu, antagligen eftersom det är så lite folk och så många bilar. Vi slåss liksom med alla andra backpackers som också vill åka hem just nu. Inte för att vi lider, vi har det rätt bra vi! Ingen biljett bokad än så vi har igen sån tidspress på oss. Men det skulle inte vara helt fel att komma hem snart.
Eftersom vi måste vara tillgängliga dryga 12 timmar om dygnet utifall nån vill köpa eller titta så kan vi inte hitta på så himla mycket. Vi håller oss i utkanten av cairns och i närliggande småstäder. Var upp till kuranda en sväng för andra gången igår, gosade med känguruer och wallabys! Och papegojor (1000 gånger snällare och finare än Hedvig).
Annars gör vi inte så himla mycket. Vi äter mest. Så jag behöver ingen hämtning på Arlanda sen, jag kan rulla hem själv!
Nu ska vi kolla på fiiiiiilmmmm. Har redan sett alla 200 filmer vi tog med oss ner, så det är bara att börja plöja igenom dom igen. Så roligt har vi!
Så har jag blivit sugen på att färga mitt hår. Mörkt. Det är sant! Pernillas fel, helt och hållet. Men den saken kommer jag inte göra nåt av med innan vi har kommit hem! Åh Gud vad jag saknar hemma. Så otroligt mycket, bara lukten av Sverige! Ååååååhhhh. Hoppas bilfan blir såld snart, annars blir jag galen.
HÅLL TUMMAR OCH TÅR
/Josefine
