Blandade känslor

Återigen har det blivit dags att packa fö en lång resa. Det känns inte länge sedan jag satt hemma och packa flera timmar innan avresan hit till vårat stora äventyr. När vi bar av ensamma på gaten mot vårat plan. Känslorna som var så svåra att beskriva. Vi har tagit oss långt och kämpat mot alla möjliga svårigheter under vår tid här i australien. Vi har sovit på berg, ätit frukost på stränder, gett en liten pingvin en fin begravning, sett otroliga vattenfall, tagit oss igenom hundratalls mil av vildmark, överlevt kyla, överlevt värme men nu är det helt plötsligt dags att åka hem. Både sorligt men skönt. vi har fått se så mycket men samtiigt fått stå ut med så mycket jobbigt. Att leva på de sätt som vi har gjort har tärt på krafterna, mer än jag någon kunnat föreställa, men det är tack vare det vi har fått möjligheten att se så pass mycket som vi faktiskt har gjort. Hade vi rest på ett bekvämmare sätt hade vi troligtvis inte vart med om ens en bråkdel av alla äventyr. Det vart inget jobb för våran del, något som jag kanske ångrar en aning, men idag, här och nu hade jag nog inte orkat med så mycket längre tid här nere. Vi har sett det vi kom ner för att se, och mer därtill, så nu lockar svenska sommaren hemma väldigt mycket att få njuta lite av sverige innan vi åter går in i det kalla gråa. Som sagt, vi har nu packat det mesta, och det återstår bara en natt på vårat älskade hostel Tropic Days, som var platsen där vi startade vårat äventyr, platsen där vi köpte vår kära paulie, och platsen där vi nu ska avsluta vår resa på. Jag ser fram emot att om en tid in i framtiden återvända till Cairns, för denna stad, och detta hostel har vart en så betydande stor del av vad jag kommer tänka tillbaka till. Alla gånger som vi traskat fram och tillbaka längs stadens gator in till centrum för att gå i alla tusen olika souverniraffärer som säljer precis samma saker allehop, men endå, måste man bara gå in i varenda en, varje dag. Det känns en aning sorligt att behöva åka hem.
 
 
Våran sista dag i Australien är nu slut, vi spenderade den ute på barriärrevet där vi snorkla och simma med fiskar. Det vart inga bilder för min del då luckan till batteriet på kameran gick upp under vattnet och den dog på fläcken, vi hade extrem hård vind så halva besättningen på båten låg och spydde!
 
Denna resa jag har gjort med min Josefine har verkligen skapat minnen för livet!

Kommentarer
Håkan säger:

Skönt att allt gått bra hittills och inget värre har hänt er. Ni kommer hem till ett jättefint väder iallafall. 26 grader och sol.
Vi ses på Arlanda sen.

2013-07-25 | 18:54:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback